Värmlandshäst

Värmlandshästen var en häst av svensk lantras som avlades i Värmland under 1800-talet för att användas i jord- och skogsbruk. Värmlandshästen var ganska liten men uppskattades för sin styrka och smidighet. Värmlandshästen är numera utdöd, efter att jordbruken utvecklades under mitten av 1900-talet. De flesta hästar utavlades med större hästar och används istället i utvecklingen av nordsvensken . [ 1 ] Inhemska lanthästar har funnits i Sverige sedan urminnes tider. Lanthästarna har fungerat både som transportmedel, in skogs- och jordbruk och som kavallerihästar i krig. Då Sverige är ganska långsmalt så ställdes olika krav på hästarna beroende på vilket område de avlades. Därför uppstod flera olika, lokala stammar där hästarna hade olika storlek och egenskaper, trots att de svenska lanthästarna i grund och botten var av samma ras . Några exempel är färsingehästen från Färs härad i Skåne , levenehästen från Levene i Västergötland , jämthästen , hammerdalingen och den norrländska fjällbygdshästen . Aveln bedrevs lokalt inom socknarna och i byarna. Hingstarna fick ofta sitt namn efter den by de föddes i. [ 2 ] Värmlandshästen avlades i landskapet Värmland och användes, förutom till jordbruk och skogsbruk, även till att frakta malm. Värmlandshästen hade mycket norskt påbrå och beskrevs som stark, arbetsvillig och lydig och blev oumbärlig i brukssamhällena i Värmland. När oxarna utfasades behövdes ännu mer hästar. Det totala antalet hästar i Värmland under första hälften av 1800-talet räknades vara ca 13 000, och under de kommande 25 åren ökade dessa till över 20 000 hästar. Under mitten av 1800-talet var järnhanteringen i Värmland väldigt utbredd med över 28 hyttor i bruk. Det uppskattades att det behövdes mer än 300 000 hästdragna malmkärror per år i Värmland. [ 1 ]