Wikipedia
Carolina marsh tacky
Ursprungsland: South Carolina , USA
Carolina marsh tacky är en ganska liten hästras från delstaten South Carolina i USA där den utvecklades för över 500 år sedan från hästar som fördes från Europa till Amerika med spanjorerna. Trots att anhängare till rasen menar att Carolina Marsh Tacky är den säkraste ridhästen i
Carolina marsh tacky är en ganska liten hästras från delstaten South Carolina i USA där den utvecklades för över 500 år sedan från hästar som fördes från Europa till Amerika med spanjorerna. Trots att anhängare till rasen menar att Carolina Marsh Tacky är den säkraste ridhästen i världen, som kan ta en människa över vilken terräng som helst, är rasen nära att dö ut. Enbart cirka etthundra djur finns kvar.
För mer än 500 år sedan strandade spanska conquistadorer i Amerika , lastade med bland annat spanska hästar . En del av de hästar som fördes till Amerika rymde eller släpptes fria på stäpperna och utvecklades snart i flera olika grupper och flockar med förvildade hästar . Dessa anses vara grunden till carolina marsh tacky. Under kolonitiden användes hästarna som körhästar , packdjur och boskapshästar men var även älskade av många indianstammar bland andra Chickasaw och Cherokee .
När nybyggarna anlände till Amerika hade de med sig en rad med nya hästraser bland annat engelska fullblod , arabiska fullblod och andra orientaliska hästar vilket gjorde att marshtackyhästen genast minskade i antal då uppfödningen inte längre lönade sig. Många hästar släpptes lösa och levde vilt eller halvvilt i de sumpiga områdena i South Carolina. En del tackyhästar fångades in, tämjdes och reds in för att bli ridhästar och sen sålda. Tackyhästarna vandrade även bort från sumpmarkerna och under 1800-talet dokumenterade man hästar så långt norrut som den övre gränsen i North Carolina och så långt söderut som gränsen mellan Florida och Georgia .
---
**Ursprungsland:** South Carolina , USA
**Mankhöjd:** C:a 145–155 cm
**Färg:** Alla hela färger är tillåtna.
**Användning:** Ridning
Källa: Wikipedia
Text och bild licensieras under Creative Commons Erkännande-DelaLika 4.0 (CC BY-SA 4.0).